Prolog; mugello or bust

Arkivsidan dedikeras till Mugello or bust-projektet som grundlades som många andra briljanta ideér i ett skitigt garage under ett rus skapat av billig tradaröl, mekongwhiskey och andra vanligt förekommande prestationshöjande preparat...

Donna da strada

Målsättning med projektet var att få se the Doctor, Rossifumi, no46, Valentino Rossi och alla de andra MotoGP stjärnorna göra upp på L´autodromo del Mugello den 3:e Juli 2011, coasta ett par vägar i alperna och norra italien, "leva life on the road" samt ha ett par slappa rundor på ringen (what!?)... Allt inom loppet av de 7 arbetsdagar "firman" tillät frånfälle.

 

Resan blev en episk, nåja, tur som redogörs till fullo, aningen förskönad, nedan.

 

Underrubrikerna länkar vidare till ytterliggare relaterad information för den som vill djupdyka, jag har valt att öppna dessa länkar i nytt fönster för att tråden inte skall tappas, hoppas det är till belåtenhet!

 

Trevlig läsning!

Start

2 x SP1

The capital of Scandinavia, Norra Europas Venedig, Solens rike...etc...etc.... Superlativerna är många men en av nackdelarna med den här stan gör sig påmind när man planerar färdväg ner till kontinenten på egna hjul...

 

De alternativ som övervägdes;

1. E4 till Malmö och Öresundsbron

2. E20 till Göteborg och Stena Line

3. E4 till Trelleborg och TT-line

 

Pest, kolera eller... Att tanka på bensinplats "gasklockan" längst E20 var dock inget vi ville göra igen (2009) så lotten föll, likt 2010 års resa, på Trelleborg och TT-line...

Preliminär plot

I mitten på April 2011 klubbades resplotten... Huruvida den skulle kunna följas eller inte var i det här läget oklart, men vis av 2010-års spontantripp som mynnade ut i ett katastrofalt planlöst fylleslag med en tripp avbruten bara några mil söder om Adenau, var det dock klart är att det behövdes diciplin...

 

Resplotten ovan formades, Röda dagar = Transport, Gröna dagar = High life!

Etapp 1: Peter pan

TT-line

Torsdagen den 30e Juni: Stockholm-Trelleborg, 64 mil

Vi lyckades faktist med bedriften att tappa bort varandra redan vid starten, en av oss ville köpa en stock snus vid partihallarna i Årsta medans den andra promt skulle iväg, klockan var ju för faan kvart över sju (eller nåt) och det fanns liksom inte plats med en stock snus i bagaget, den hade rationaliserades bort, får väl röka helt enkelt om det tryter... Vilket det gjorde...

 

I Årstarondellen skiljdes således våra vägar.... Det här bådar ju gott... Men då resplotten var satt och inrepeterad var det bara för den som ligger först att hålla högt tempo, och den som ligger efter att hålla ett högre... Tror vi möttes upp igen i Södertälje... E4 finns det annars inte så mycket annat att rapportera om... Vi hade gott om tid, skog to the left, skog to the right, Volvo V40 kombi i högerspår och säljare i vänsterspår...

 

TT-Line vinner över Stena Lina pga:

 

1; Jacuzzi...

2; Avgår senare, mycket senare (Du behöver inte stressa)

3; Anländer tidigare, du hinner med marginal med 17:30 Touristenfarthen nästkommande dag om sådan är planlagd...

4; Billigare

5; Jacuzzi...

 

Etapp 2: Bundesautobahn A7

A7

Fredagen den 1a Juli: Travemünde - Davos, 107 mil (+20 mil pga viss tankspriddhet)

I och med att vi inte hade så många mil att avverka på denna etapp bestämde sig rotertvåan att ta A7 åt fel håll i ett tidigt skede (mot Kiel)... ja, shit happens... Varför inte starta i samma storslagna stil som föregående etapp, trots idel indikationer med ljud- ljustuta, armar och ben fortsatte färden åt fel håll i högt tempo (morgonrusningen i Hamburgområdet är ganska intensiv, man dras lätt med).

 

Då skiter vi i honom, vill han åka tillbaks redan så fine, jag skall söderut... Vid nästa avfart skiljdes så våra vägar igen...

 

Den numera väl beprövade tempo vs. högre tempo applicerades och ett par mil senare, väl "in-line", och på rätt spår i tandemåkning påbörjades avverkandet av A7;an. Lägger man sig om etapper på 8 mil - paus 15 min - 8 mil tajmar man bensin- och matpåfyllning vid var tredje paus, en av fördelarna med att ha likadana hojar är att bensinpåfyllningslampan tänds ungefär samtidigt... En annan är att sno reservdelar från "polarn" när han däckat...

 

Den här etappen var väntad att vara ett test på hur pass målinriktade vi var, trots ett intensivt regnande höll vi planen, den tillät även ett oplanerat stopp då en fylld blåsa inte tillät att man låg tryckt mot tanken och det intensiva regnandet inte tillät annat... Vägrenen nyttjades.

 

Så dök den så upp, ungefär samtidigt som regnet slutade, en för oss okänd pärla på mitten av A7:an nånstans mellan Wolfsburg och Wurtzburg; en milslång (om inte längre) sträcka där motorvägen slingrar sig genom Kasselbergen, en uppsjö av backar, långa svepande kurvor i 4 ibland 5 filer.... Här visade SP1:orna upp sig i sitt esse och gick ifrån att vara älskvärda egendomar till avgudade ägodelar, galet kul, Gran Turismo reale.... Grande!!! Det diskuterades faktist om vi skulle vända och ta sträckan igen...

 

Vi hade dock en plan att följa tyvärr och att falla ur karaktär kändes så 2010... Väl i Bregenz tråcklades det rejält för unvika Österrikisk motorväg (avgiftsbelagd) och ta oss in i Schweiz som Schweizare gör, vi förlorade dock mycket tid här, klockan tickade, regnet tilltog, och solen började antyda att den snart hade fullbordat trippen västerut...

 

Vi hittade dock tillslut rätt spår och stod på söderut på Schweiziska E43 mot Chur, nu hade vädret blivit om möjligt ännu sämre, kunde till och med skönja att det åskade och blixtrade i tunnlarna med jämna mellanrum, men vi bet ihop och efter mer än 16 timmar i sadeln och de sista 8 milen på en alpväg vid midnatt, i ösregn, är man glad att ingen såg hur illa man körde... Tror inte det togs en enda kurva rätt...

 

Btw; tutan slutar fungera i 150...

 

Övernattning skedde på Davos Youthpalace, kan varmt rekommenderas; högt upp, bra utsikt och billigt...

 

Medveten om att hela A7:an inte avverkaden, men väl runt 91% av den

 

Etapp 3: Fluelapass

Fluela

Lördagen den 2a Juli: Davos - Scarperia (via Bolzano), 52 mil

Fluelapass med den asfaltsspaggetti (citat från Jeremy Clarkson) och vyer som erbjuds bjuder vanligtvis upp till en väldigt trivsam upplevelse, på en lördag får du dock vifta kanske lite för mycket med vänsterhanden på mötande hojentusiaster, tycker iof. det är trevligt och så men det var svårt att vara konsekvent... Lämmeltåget hämmade tyvärr upplevelsen något...

 

Stelviopasset med sina 48 tornantes i rad utför kändes som en allt för tuff utmaning denna gång (avverkades btw 2009), så alternativvägen till Bolzano och Italienska Autostradan med Scarperia kvarstog som mål.

 

-Likväl är Fluelapass och Stelvio starka rekommendationer... Helst på en veckodag då kanske...

 

Man märker när man kommit in i Italien, hetlevrad och passionerad är på nåt sätt synonymt med Italienare och det syns tydligt i trafiken, plötsligt är inte längre en heldragen linje heldragen och går du "head-on" i egen fil så verkar det inte betyda att mötande är skyldig att veja, de är också ofta fler än du så nån slags demokrati träder nog i kraft eller nåt... Men man anpassar sig förvånandsvärt fort till reglerna.

 

väl i Bolzano hoppade vi på Autostrada Del brennero (E45) med sikte på Modena och Autostrada del sole (E35) söderut, de har sköna namn på sina motorvägar...

 

Etappen betades av relativt odramatiskt men det var en del härliga skådespel där Italienska "furbo-offensiva" körstilar uppvisades med jämna mellanrum...

 

Det är dåligt med rastplatser längst den Italienska autostradan, nästan för dåligt.... Och varmt den här dagen, riktigt varmt...

 

Då vi inte bokat någon hotel för kommande natt bestämde vi oss för att ta en spontanare på avfarten innan Scarperia, ett lyckat drag, ett hotel beläget högt upp i bergen med bra käk (inte helt ovanligt i Italien), för mycket öl och fin utsikt över kullarna är en välförtjänt uns efter två dagars pressande.

 

Etapp 4: Grande Rossi!

Hyfsat förtjust i nr.46

Söndagen den 3e Juli: Mugello, 3-5 mil

En av de större misstagen som gjordes på detta äventyr var att vid motorvägsavfaren i Scarperia glatt deklarera för spärrvakten att man kört på Autostradan vid Bolanzo (52 mil) istället för påfarten innan (3-5 mil), detta resulterade i ett markant högre € - bortfall ur reskassan.... En annan fadäs var att jag inte hade några skor med mig... Tanken var att införskaffa ett par flip-flops på vägen men då jag hellre blir påsatt av dvärgar än köper och bär de foppa-tofflor som funnits på de bensinmackar som besökts vid stoppen så... So be it... Det såg mörkt ut...

 

Poggio de Medici Golf Resort är en riktigt fin anläggning en bit väster om Scarperia, två svettiga hojåkare är väl kanske aningen malplacerade, men det är väl inte vårat problem... Vi anlände dock väldigt tidigt så rummen var såklart inte klara,dock fanns inte tid att vänta så ombyte fick ske på plats (diskret) med förvaring av läder och packning bakom incheckningsdisken...

 

Off we go! Med direktioner från hotelpersonalen åt fel håll. Dock som vilsen och bortsprungen ljus svensk utan skor funkade det finfint att tigga lift i det lilla samhället vi felaktigt hamnat i. Francesco (bra namn) den lokale muraren förbarmade sig över vår situation och erbjöd sjuts in till stan... Jag undrar fortfarande vad vi pratade om under den färden. I Scarperia löste sig sedemera skoproblemet och vi kunde nu fokusera på hobby numero uno; dricka öl och hålla käften...

 

GP´t e en skön cirkus som upplevs bäst på plats därför redogörs den inte mer här... Rossi vann dock inte...

 

Kan rekommenderas att man är i Scarperia redan på Lördagen (en dag före GP´t alltså), skall tydligen vara en rätt grym förfest i stan på kvällen, en av få missar, antar dock att det är rätt bra att alkoholen inte får grepp om en i och med att man ska hem också...

 

Poggio de Medici har en riktigt bra spa-anläggning!

 

-Länk: Tuscany and golf: The perfect combination!

Etapp 5: the Ducati test route

Ducati

 

Måndagen den 4e Juli; Scarperia - Garda 30 mil

Passo della futa, Passo raticosa, skojare i Firenzuola, etc...

 

En sån sanslöst bra sträcka att vid planerna inför 2012 års expedition dyker argument som; "om vi inte gör det nu, kommer vi aldrig göra det och istället ångra det för resten av våra liv" upp.

 

Dilemma... I nuläget kikas det på Autozug till Bolanzo som alternativ resväg 2012 med denna sträcka som huvudmål...

 

Senza parole! Har inte så mycket att säga mer än att när man började fasas för att det härligt kurviga partiet skulle ta slut, blev det bara ännu bättre...

 

Det tog emot, man ville vända men vi lyckades dock ta oss till Garda tillslut, och när du väl där bestämmer dig för att ta en kvällstur till Pizzerian i kortbyxorna; lägg inte nåt av benen emot avgasröret på samma sätt som du gör när du tuggar mil på motorvägen.... Dumt!

 

Bara några veckor innan avresa hade vetskapen om att det finns en erkänt bra racebana strax sydväst om Brescia kommit oss tillkänna. Detta hade resulterat i en del hektiska debatter om att revidera resplotten, sträcka budgeten eller kompromissa bort någon av de andra målen med den här resan, kort sagt det var en het potatis som låg i bakhuvudet ända till den dag (idag) då vi hade möjlighet att ändra vårat inslagna spår.

Vi bestämde oss för att styra upp en skön middag, dra några bärs och tänka nyktert på saken....

 

-Länk: the ducati test route

-Länk: Autodromo di Franciacorta

Etapp 6: Tornante

Det kommer svänga vänster...

Tisdagen den 5e Juli: Garda - Bergamo (via Parco Naturale Provinciale dell´Adamello Brenta); ca 35 mil

Vi var rädda för att förlora dyrbar tid iom. att vi var tvugna att buffla oss igenom centrala Brescia för att komma på den väg som skulle ta oss igenom nationalparken Della Adamello Brenta, dock blev resultatet godkänt, som fan av Italiensk calcio fick jag även det lystmätet en smula tillfredsställt då vi brände förbi Stadio Mario Rigamonti, en matta som självaste "Il divino codino" haft som hemmaplan ett flertal säsonger... Nog om fotboll...

 

Nationalparker är kul! När man väl blivit bortskämd med "6 x tornante" -skyltar känns det extra bittert över att Stockholms, mig veterligen, enda tornate; Södertörns Stelvio, är tjärlskadad... Hursomhelst, det är därför vi är här.

 

Mer info kommer eventuellt

 

Vi siktade in oss på Albino strax nordöst om Bergamo för att våldgästa några bekanta genom yrket, det blev dock ett kort återseende då dessa hade ett flyg att passa, men de erbjöd sig dock att boka in oss på ett hotell de hade företagsrabatt på vilket såklart mottogs tacksamt.

Här fanns även möjlighet att lämna in stället på tvätt för 10€, bege sig till det lokala galleriet, käka på amerikansk steak-house, dricka Miller (eller var det Bud?) och kika på signoras

 

-Länk: NH-Hotels

Etapp 7: Lago Maggiore

Maggiore

Onsdagen den 6e juli: Bergamo - Offenburg (via Lago Maggiore, San Gottardo); ca 56 mil

Dagen började på numera sedvanligt maner med att åka åt fel håll, och på den här motorvägen var trafiken tät... Tur var så har vi stadshojar byggda för "lane-splitting" i innerstadstrafik så efter en marginell justering var vi på rätt kurs igen; vi plöjde rätt igenom Milano utan att stanna och titta på "Il Duomo", E64 västerut byttes mot E62 åt samma håll där vi senare gick av för att ta oss norrut på SP69 längst lago Maggiores östkust.

Efter en färjetur vid Verbania fortsatte sedemera turen norrut längst med västkusten mot Canobbio där halt gjordes för lunchbesök på en känd amerikans restaurang...

 

Det e fint i Canobbio...

 

Vi bestämde oss för att ta oss an Passo san Gottardo och äta så mycket på torsdagens sträcka som möjligt.... Nordschleife hade börjat vattnas i munnen...

 

Först skulle dock en galet lång och het tunnel avverkas, djävulstunneln numera kallad (ska kolla upp detaljerna och eventuellt uppdatera)...

 

Ja, san Gottardo, det känns lite udda att köra på motorväg ovan moln, för de höjdrädda kan det vara svårt att nonchalera sina "SR´s" vid hög fart och 2-fils tornantes på x m.ö.h i brant nedförsbacke.... Men ballt, helt klart...

 

Det är nåt i bensinen i Schweiz som gör att hojen plötsligt vill bete sig omoget och ibland måste man få låta den ventilera sig... Man vill ju inte att några förtryckta känslor skall hämma upplevelsen... Hoppas Shmerkel har överseende...

 

Tyskland förärades med vår närvaro via Freiburg och vi tog oss hela vägen till ett riktigt mysigt guest house på vischan strax utanför Offenburg... Här blev det en fet wienerschnitzel, öl och ett par öl till.

Weissbeer!!! Heeslich!

 

Etapp 8: Nordschleife

...

Torsdag den 7:e: Offenburg - Adenau; 33 mil

Med bara 30- mil att avverka till Adenau kändes det inte som att vi behövde stressa, vi tog ett kärt återbesök på numera klassiska Polo-Motorad i Koblenz för diverse reservdelsinköp (nya bromsbelägg), strosa i några andra närliggande butiker sen onwards i jakt på det guest house strax utanför Nurnburg som även det blivit lite av en favorit...

 

Det var full kommers på GP-sträckan i och med någon truckerfest, där vi var tvugna att slå ihjäl ett par timmar... Hade lite sköna ins med damerna, tur att man numera röker Marlboro, bra isbrytare :-)

 

Touristenfarthen 17:15 - 19:00;

2 varv.... två riktigt härliga varv, vi hade ju full dag imorgon så varför ta ut sig.... Kan ju vara bra att vila lite också.... Och dricka öl...

 

Mer info kommer!

 

Etapp 9: Nordschleife part due

Nordschleife

Fredagen den 8:e Juli: Adenau - Dortmund (typ) ca: 20 mil?

Det antogs vara Touristenfarthen full dag detta datum, dock sprack planen då Tysken inte öppnade banan förrens 1715 och stängde den igen 1900... Alla hotellrum fullknökade iom truckefesten på GP-sträckan (tydligen hade vi bara haft tur med spontanaren kvällen innan)... Mindre plump i protokollet dock; 3 varv avverkades med tankväskan gömd i nåt buskage sedan åts ett par mil på efterföljande dags sträcka...

 

Vi förstod inte riktigt varför fru fortuna inte fortsatte vara konsekvent med att förse oss med bra logi, kan det månne ha att göra med att vi brände karma-poäng på sträckan genom Schweiz för två dagar sen? Vem vet, vi hamna i nån skabbig håla utanför Köln.... Ett 80-kvadratsrum med 5 bäddar checkades det in i ca 23:00....

 

Vid det här laget hade vi lärt oss att Weissbeer resulterar i sömnsvårigheter och har viss negativ effekt på magen för vissa, det blev lager istället...

 

Det kändes att det var ett tryggt område vi övernattade i, var det därför jag lämnade nyckeln i tändningslåset över natten kanske, eller hade det med ölen att göra... Den här dagen producerade många frågetecken.... Varför de skrev på hemsidan att touristenfarthen var öppen hela dagen var den största...

 

Kolla kalendern när banan är öppen för allmänheten om du planerar ett besök... Dubbelkolla!!

 

Etapp 10: Lubeck

Lubeck

Lördagen den 9e Juli: Dortmund - Travemünde; 42 mil

Konsten att slå ihjäl timmar i väntan på färjan; Kör fel (helst mer än en gång), rök, vila, strosa i butiker, ät på nån regning turistfälla i Lübeck som saknar servicekänsla....

 

Finns ingen mer info om den här etappen...

Etapp 11: Uppförsbacke

...

Söndagen den 10e Juli: Trellerborg - Stockholm; 64 mil

Likt svängen ner på E4-sträckan var hemfärden även den allmänt sur, höjdpunkten var faktist en pratsam Tysk (!?) vid tankstoppet i Ljungby, vi erbjöd han och hans fru ett byte upp till Stockholm, de åker "Pallbock" och vi åker Passat.... Så blev det inte...

 

Den brännskada som jag tankspritt ådrog mig på etapp 5 hade vid det här laget resulterat i en infektion (undrar varför) och febern slog in under förmiddagen, detta i kombination med regn påverkade kördugliheten avsevärt... Förare 1 fick ge upp strax efter Jönköping och vila... Ironiskt nog på samma bensinstation som vederbörande ramlat in sargad på vid ett flertal tillfällen tidigare av orsaker som ej kommer tillkännages här...

 

Finns ingen mer info om den här etappen...

Summering

Total sträcka:

526 mil (Mätarställning efter - mästarställning före)

Bensin:

306,39 liter (Kvitto på varje tankstopp + foto på varje pump efter fullbordat samlag)

l/mil:

0,59 (Ovan delat på ovan-ovan)

Utgifter:

Har väl aldrig varit ekonomisk... Mer info kommer kanske! Avser att deklarera omkostnader för mat, logi, cigaretter och öl i den mån det går... Flertalet detaljer är ej ännu redogjorda utan inväntar korrektur, cencur och annan lämplighetsgranskning...

Känslor:

En tripp helt klart värt mödan, det enda tjuriga är och kommer alltid vara E4-sträckan (Faan att man inte växt upp i Malmö).... Etappmålet Mugello och GP circusen, utmanas inte bara av Nordschleife och Fluelapass utan även "the Ducati test route" och nationalparken "Della brenta" som resans höjdpunkt, men Autobahnsträckan och grisetappen genom Schweiz är inte långt efter, hög lägstanivå...

 

Fototillfällen fanns, men inte fotografer, att stanna upp och fota när man är i ett lyckorus är lika intressant som att dra ut snabeln precis innan man kommer... Ironiskt nog förenat med liknande ångest efteråt också....

 

End of story